SO CLOSE BUT YET SO FAR.

igår åkte jag hem till älsklingen och möttes av en himmelsk lukt redan i trappuppgången. jag frågar honom om han har bakat, han säger ingenting. (skulle han vara smart så skulle han sagt att det var grannarna) jag går in i huset och börjar diskret leta titta runt, ingenting. nähe. och ingen reaktion från honom heller. så jag öppnar ett skåp. DÅ. då springer han emot mig och totalförbjuder mig att öppna nästa. oh yea baby! visste att något var på lurt. så envis som jag är slingrar jag mig loss, tar tag i två skåp samtidigt, bad move, för så som den är byggde krockar skåpen med varandra om man öppnar de samtidigt och jag får ett blå finger.

jag bönar och ber, gnäller och jämrar. han tröstar men ger sig inte. jag får inte gå in i köket resten av kvällen.
regler är ju till för att brytas så vid ett senare tillfälle kastar jag mig in i köket, kör  en vild satsning på nedersta skåpet och DÄR! där skymtas det något brunt som jag antar är choklad. jag hinner inte se mycket mer innan han tar tag i mig igen.

då börjar hjulen rulla...kladdkaka? chokladtårta? lussebullar som jag trodde det var hela dagen var det tydligen inte. choklad... muffins? nä, det jag såg var en stor bit av något. jag åkte hem med besviken mage och dregglande mun. vad är det för envis jävel jag har skaffat till pojkvän?

ska göra ett nytt försök senare idag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0