Mission Impossible indeed.

Alarmet gick vid tio imorse, kände mig faktiskt piggare än förväntat. Hade den perfekta inställningen i huvudet om hur jag skulle ta mig till SU, plugga i några timmar och sen möta upp familjen för middag. Vet ni vad som hände sen? Jo, jag sneglade på älskling som låg så mysigt nerbäddad i sängen och där brast det. Huvudet letade sig tillbaka till kudden och kroppen grävde ner sig i det varma täcket. Det som återstod av "den perfekta inställningen" var crap crap and crap. Snoozade någon timma till innan vi båda steg upp, Älsklingen ställde sig i köket och lagade Carbonara, jag satte mig med uppsatsen. Den MÅSTE bli klar idag! Ikväll är det middag, imorgon kväll är det Babyshower. I'm running out of time!
Conclusion, my bad attempt att göra det omöjliga åkte rakt ner i papperskorgen.
Gammal bild på mig och Siz @Laroy.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0