I GUESS IT'S IN MY GENES. HAHA.

återigen ligger jag här, nerbäddad i sängen med inga planer som helst att stiga upp.
humöret som borde ligga på topp är surt nog fortfarande nere på botten.
har fått mig ett gott snack med vännerna hemma i sverige, kärlek till dem! det är under sådana dagar i livet man märker vilka som är ens riktiga kompisar. tack.

klockan närmar sig lunchdax och då jag ännu en gång missade den uberhärliga frukosten (err...) så känner jag att jag bör stiga upp, förflytta mig till köket och trolla fram något ätbart.
tro det eller ej, mina cooking skills har dag efter dag utvecklats någorlunda. dock är det fortfarande lika tråkigt att för det första laga själv och sedan äta ensam också. detta får mig återigen att sakna den gamla goa tiden. well well, dessa dagar är förbi och därför ska jag laga något EXTRA gott idag. till bara mig!

så hörs senare folks.



nudlar som jag åt för några dagar sen. med lite allt möjligt i.

pak choi
champinjoner
ägg
"dou ya"
dock inge kött. buhu.



Xi fan! (porridge) i brist på riskokare fick jag nöja mig med detta då jag suger på att koka ris i kastrull. lyckades bränna grannens kastrull sista gången som även var första gången haha.

nä, nu blev jag hungrig på riktigt.
over and out.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0