VICTORY.

jag befinner mig i ett rum med fyra väggar.
väggar med varken färg eller mönster.
väldigt enformigt med andra ord. och det stör mig.
lika mycket som när jag märker att jag har en krona för lite för att genomgå ett köp,
när jag beställer en varm choklad som till min besvikelse smakar antingen för mycket choklad eller för lite,
eller när killar kommer fram i nattklubben och vill prata när musiken är på högsta nivå. ni fattar vinkeln.
det stör mig alltså.
istället för att vänta på bättre tider så tar jag saken i egna händer.
jag börjar måla.
rött. gult. mycket bättre. men efter ett tag övergår tillfredsställelsen till en strävan efter något mer.
jag målar dit grönt och blått och känner välbehagen inom mig stiga.
men jag nöjer mig inte med fyra färger. det är alltför vanligt. inte tillräckligt unikt.
jag fortsätter med lila.
jag stannar till med jämna mellanrum för att noggrant iakkta mitt verk.
var det det här jag strävade efter?
kan dessa färgglada väggar på något sätt få mig lyckligare?
dessa färger hade sitt pris. för varje färg jag fick, fick jag ge upp något annat i mitt liv. något som i framtiden kanske betyder mer än den röda färgen. vad vet jag.
men att sitta och stirra på en blank yta idag är inget alternativ.
om färgerna används som ett bildligt uttryck, en metafor för min karriär så är jag nog rädd att det enda jag har i framtiden är mina målarfärger. satsar jag helhjärtat så kommer jag, om jag känner mig rätt, aldrig att släppa taget om mina färgdunkar. en gång i mina händer, alltid i mina händer. sen har jag ju bara ett par händer vilket gör att allt annat kommer att komma och gå då jag inte har en tredje hand att hålla ett stadigt grepp om dem.

man säger ju att less is more.
kanske vore livet enklare om jag valt att leva ett Svensson liv.
kanske vore jag lyckligare om jag inte gett upp allt jag en gång hade.
kanske skulle jag lyckas mer än många andra om jag stannat kvar i sverige.
kanske räcker dock inte för mig.
jag ska leva ett Svensson liv De Luxe.
jag ska bli lycklig tack vare mitt beslut att ge upp det jag en gång trodde var allt.
jag ska bland mer och tuffare konkurrens lyckas i livet.
jag ska bevisa det faktum att less is not always more.

jag fortsätter att måla tills regnbågens alla färger täcker mina väggar.
skiter allt sig så öppnar jag dörren och går ut ur rummet. då får ni som vill hånle, hånle. men tills dess tar jag denna risk och mina 50% chans att lyckas motbevisa det gamla talesättet.

under these circumstances, less is not more. less is cowardly plain.