VICTORY.

kom och tänka på Dino. gårdagen var minst sagt jobbig för inte bara mig men hela familjen. önskar att jag kunde varit vid hans sida för att viska "godnatt, sov gott" en sista gång. han finns i mina tankar. inte bara som vår hund utan som vår familjemedlem som varit där för oss i vått och torrt.

minns när jag och brorsan fortfarande var små, när vi fortfarande tyckte att det var jobbigt att vara hemma ensamma på kvällarna. då brukade vi ropa "Dino?!" och sekunden efter står han där bredvid oss och håller oss sällskap.
han brukade sova utanför vårt rum och låta oss känna lugnet, låta oss kunna somna om, låta oss känna oss trygga.
han var en riktig vän.

jag kan inte föreställa mig vad pappa och mamma fick gå igenom när de stod där och tittade på när veterinären förberedde inför det stora beslutet. att avliva Dino. mamma var vid hans sida ända in till sekunden han somnade in. han måste ha känt sig trygg där i mammas famn. det måste han ha gjort. hon berättade hur han sakta men säkert slöt sina vackra, mörkbruna ögon, hur andningen blev tyngre och tyngre, och till slut hur han lämnade oss. lämnade familjen.

Dino var en busig, stilig och framför allt unik hund. han hade egenskaper som gjorde honom till den finaste hunden i hela världen. en morgon när vi var ute och rastade honom fick han syn på en grabb som stod och trixade med portfönstret som hade gått sönder natten innan. grabben såg misstänksam ut i Dinos ögon så han springer fram och biter tag i grabbens förkläde och börjar dra iväg honom från porten i tron om att han var en inbrottstjuv. förtjänar han inte en guldmedalj för det?

andra egenskaper som gjorde Dino unik:

- han älskade dammsugaren. och att bli dammsugad.
- han var en trogen köttätare. grönsaker eller annat onödigt spottade han ut.
- han hade en vit svanstipp.
- han hade stora och vackra öron efter sin mamma, en Collie.
- han förstod Kinesiska, svenska och polska.
- han älskade att leka. så fort man sa "wan ju lei?" (var är din leksak på kinesiska) så sprang han efter den.
- han hade en lång och vacker nos, återigen efter sin mamma.
- han var kittlig under fötterna.

och sist men inte minst, han var familjens älskling och kommer alltid att vara det.

Dino brändes igår morse tillsammans med andra hundar, vi fick frågan om vi ville att han skulle brännas ensam eller med andra hundar och vi insåg att vi inte ville att han skulle känna sig ensam så det fick bli tillsammans med andra hundar. askan ville vi inte heller ta med hem. han skall inte mer vara fången i huset, nu ska han få vara fri. mamma tog med kopplet hem enbart för att Dino ska veta att han aldrig mer ska behöver gå i koppel. nu kan han springa hur mycket han vill och vart han än vill. nu finns det inga gränser längre.

Dino, du är fri nu.
men kommer för alltid att vara älskad och ihågkommen.
RIP Dino.