Left with the memories.
Känns som att jag glidit ifrån många av mina nära vänner. Eller så har de glidit ifrån mig. Lika tråkigt vilket som. Min bästa vän från grundskolan som jag i princip delade allt med har jag inte hört ett ord av på flera år, riktiga vänner som jag samlat på mig genom åren har också börjat försvinna, en efter en. Att ha många vänner är en sak, att dessa vänner har "nära" som förnamn förekommer inte ofta. Nu har ordet "nära" sakta men säkert bytts ut mot "förlorade". Tråkigt, riktigt tråkigt. Vänner som bara är vänner ibland när det behagar en själv tilltalar mig inte alls. Ja, jag åkte iväg. Jag lämnade stockholm-livet och eftersträvade något utöver det, något som fanns på andra sidan havet. Men vänskap är lite som distansförhållanden, de sätts på prov och klarar de inte av pressen så var det kanske inte meant to be.
Tur att jag har minnena kvar i alla fall.
Kommentarer
Postat av: jennica
Känner igen mig rätt mycket i texten du skrev. Men det är som du säger, "men vänskap är lite som distansförhållanden, de sätts på prov och klarar de inte av pressen så var det kanske inte meant to be."
Du får värdesätta de vänner du har kvar och hittar nya vänner i framtiden som kommer uppskattar dig lika mycket som du uppskattar de :)
Postat av: jennica
.
Postat av: Vicky
Absolut, det gör jag. Det är vid sådana tillfällen i livet som man inser vilka som är ens riktiga vänner, So I guess it isn't a bad thing :)
Trackback
