OM ALLA ANDRA KAN, SÅ KAN JAG?
har märkt en sak sen jag kom hit till redneck landet. mer specifikt till universitetet.
jag är inte ensam om att
manchester - kina
manchester - afrika
manchester - frankrike
manchester - USA.
manchester - singapore.
manchester - hong kong.
det sistnämnda fick jag reda på igår. en ubertrevlig tjej i min kinesiska vars fästman är kvar i Hong kong i väntan på att hon ska åka hem efter att ha avklarat sin utbildning.
jag frågar henne om hon inte har det svårt. hon svarar:
"ja, jag saknar honom mycket. men vi försöker prata med varandra så mycket som möjligt när vi har tid, annars försöker vi leva våra egna självständiga liv nu och se fram emot julen då han kommer hit. om inte vårt förhållande ens kan klara av ett års distans, hur ska vi kunna gifta oss? "
jag antar att vissa människor bara är mer determined than others. hon var i alla fall, eller skulle i alla fall ha varit en stor inspirationskälla om jag varit i liknande sits själv.
för att inte nämna de resterande som just nu i detta tillfälle krigar med att få sitt förhållande att funka. krigar för att bevisa hur stark deras kärlek verkligen är.
det enda jag kan säga när jag pratar med dessa starka människor är: "i know how it feels" men mer har jag inte rätten till att kläcka ur mig. har inga direkta råd att ge då jag själv inte kunde genomföra dessa. vad kan man säga, lättare sagt än gjort.
just want to from the bottom of my heart wish everyone with a longdistance relationship the very best, i truly hope that you all can make it til the end, look forward to every moment you get together with your significant other and most important thing that we failed to do: trust each other.
"Missing someone gets easier everyday because even though you are one day further from the last time you saw them, you are one day closer to the next time you will"
even though this doesn't apply for me anymore i thought i'd share it with you all hoping it will make you stronger!
LONG DAY AT UNI.
got up this morning at 8. rushed to uni just in time to find out that the tutorials don't start til next week. pissed?
hell yea i was. waking up in the morning has and never will be a part of my daily life. at least not part of the daily life things i actually enjoy.
thank god i have parents waking me up every monday and tuesday by calling me all the way from sweden.
really need to get that alarm clock. but seriously, buying an alarm clock is like buying an umbrella... you buy it just cause ure expecting rain. can you be more optimistic please? been trying to postpone those purchases as much as i can since i do have more important stuff to buy. and i'm not talking bout books.
conclusion: i need to get an alarm clock AND an umbrella. (i live in UK goddammit)
so i went to the language department to sort out some things and to await the next class which was chinese. post grad chinese is piece of cake when it comes to the speaking part, the rest... someone please kill me.
but in fact, today's lesson went brilliant. feeling more confident. (cough...cough...)
by the end of that class my stomach was already havin a world war on its own so i bounced to the restaurant/cafeteria in the business department with Lucy and May. three pounds for a relatively edible lunch. score!
another class started at 15, fundamentals of management.
the first thing i hear is: bla bla bla... multiple choice test... bla bla bla... attend bla bla bla session for briefing bout the things that will be in the test... IT'S CUMPOLSARY! so DON'T arrange any travellings during that day...
how fantabulous is that. by that time, my non-existant ass will be back in sweden. it's so funny how he added the "dont arrange travellings"-sentence. what to do? be extra friendly with someone and then steal their notes. yes, that's the plan.
actually made an effort to study some this evening, ended up watching the taiwanese version of Hana Kimi. yes, that's just how it works. study + internet = error. (btw, this is just bout how far my math skills goes...)
very similar to yesterday's outfit. what can i say, damn stupid regulations allowing you to bring no more than 20kg!
(and yes, i'll try to remember to close the door behind me next time...)
STORT HÅL I PLÅNBOKEN.
folket i denna mening bestod av Jessica och Gary. med bra co operation lagade vi en härlig middag som vi njöt till serien "fated to love you" (ming zhong zhu ding wo ai ni) som man för övrigt sett a kazillion times, varje gång lika bra.
Även Simona kom förbi för att avnjuta denna underbara middag.
För att inte slösa bort ännu en gratis middag (bor i catered hall) så sprang jag och Jess snabbt ner till matsalen innan vi skulle möta Gary, planen var att vi skulle småäta lite för att dämpa på hungern. självklart slutade med att vi satt där med en varsin tallrik med mat á la mount everest. vi hade ju lovat Gary att laga middag tillsammans ikväll men kunde verkligen inte låta mina ögon plågas av att se men inte röra äppelkakan som var dagens efterrätt. så med fulla magar rullade vi iväg till sainsbury's för att inhandla kvällens middag.
för övrigt blev det lite shopping idag. i bokhandeln. how depressive is that?
TRE böcker för nästan 100pund. give me a break. det är ju föfasiken en biljett hem! eller ett par nya skor, en ny väska, eller 10 buffé middagar! men nej, dessa hundra pund går till skolböcker.
för att trösta mig själv inhandlade jag även en halsduk inne på H&M. gissa om jag kände mig hemma inne i butiken. gick runt inne i butiken som om jag ägde hela stället.
hursomhaver, bjussar på några bilder från idag.
grillade kycklingvingar som eftersnacks åt oss. riktigt lyckat måste jag säga.
äta fint? hur gör man det?
Gary gamar i sig sjögräs soppan.
Jessica helt inne i serien.
måste säga att jag blivit som en mamma som varje dag matar mina småbarn som aldrig lagat mer än nudlar och stekt ägg.
såhär såg jag ut idag.
jacka - en butik i gamla stan.
Oversize halsduk - Gina tricot.
kofta - Gina tricot.
Bälte - framgrävt ur mammas garderob.
knästrumpor - Primark á la 1 pound.
Boots - SixtySeven.
Väska - Guess.
ONE MORE THING:
dagens music obsession - http://www.youtube.com/watch?v=KlWI3FqhzgY
I GUESS IT'S IN MY GENES. HAHA.
humöret som borde ligga på topp är surt nog fortfarande nere på botten.
har fått mig ett gott snack med vännerna hemma i sverige, kärlek till dem! det är under sådana dagar i livet man märker vilka som är ens riktiga kompisar. tack.
klockan närmar sig lunchdax och då jag ännu en gång missade den uberhärliga frukosten (err...) så känner jag att jag bör stiga upp, förflytta mig till köket och trolla fram något ätbart.
tro det eller ej, mina cooking skills har dag efter dag utvecklats någorlunda. dock är det fortfarande lika tråkigt att för det första laga själv och sedan äta ensam också. detta får mig återigen att sakna den gamla goa tiden. well well, dessa dagar är förbi och därför ska jag laga något EXTRA gott idag. till bara mig!
så hörs senare folks.
nudlar som jag åt för några dagar sen. med lite allt möjligt i.
pak choi
champinjoner
ägg
"dou ya"
dock inge kött. buhu.
Xi fan! (porridge) i brist på riskokare fick jag nöja mig med detta då jag suger på att koka ris i kastrull. lyckades bränna grannens kastrull sista gången som även var första gången haha.
nä, nu blev jag hungrig på riktigt.
over and out.
TURNING POINT.
förutom att ingen kommer undan levande så utsätts vi för diverse upp och nedgångar när vi minst anar det.
det gäller att kunna ta sig ur dessa på ett så effektivt sätt som möjligt. dock är jag inte alltid så effektiv som jag hoppats att jag kunde vara. så medans vi lever livet så leker livet med oss. superb.
snart har det gått tre veckor sen jag anlände till mitt nya "hemland" har alltid tyckt att jag varit en relativt självständig och stark person. men först nu märker jag att livet i sverige var mer än enkelt. att bo hemma hos föräldrarna, vara omringad av nära och kära, förstå sig på den kollektiva trafiken osv.
först nu, när jag verkligen står på egna ben märker jag hur jag under en väldigt kort period mognat till betydligt mer än vad jag gjorde under flera år i Sverige.
har nog tagit mig igenom de flesta tillstånd dessa veckor. den stressigaste perioden i mitt liv, den jobbigaste perioden i mitt liv och den mest ensamma perioden i mitt 20åriga liv. att ha så många vänner omkring dig men ändå känna dig ensam, how is that possible? kanske för att den viktigaste av de alla försvunnit?
antar att det nu gäller för mig att ta mig igenom resten av resan, dvs den roligaste perioden i mitt liv, den mest lärorika perioden i mitt och den absolut bästa perioden i mitt 20åriga liv.
så vänner och bekanta, häng med på en oförglömlig resa!
SOVA I TUSEN ÅR?
känslan av att aldrig mer vilja vakna igen. försökte somna om minst tre gånger,
drömde olika drömmar alla tre gånger.
med besvikelse vaknade jag upp sista gången utan att kunna somna om igen, tack vare brandlarmet. suck.
så nu sitter jag här ovetandes om vad som kommer att hända härnäst. plugga? fixa något att äta? eller bara falla tillbaka till sängen och kopplas bort från allmänheten. kopplas bort från alla tankar och funderingar som tär på den lilla nypa energi jag har kvar i kroppen.
vem skulle ana att jag skulle sitta hemma på en skolfri dag? would not happen in a million years back in sweden.
men nu händer det. och har inga som helst tankar på att gå ut. känner hur den negativa energin i mig sakta men säkert expanderar. detta är inte vad jag har hört om studentlivet! university life is supposed to be the best four years in your life!
vad är det jag gör fel?
NO LECTURES.
med ett tomt schema ligger jag här i sängen.
var nere och åt frukost med Jessica för andra gången under mina snart tre veckor här. smakade fortfarande pyton.
typical english breakfast är och kommer nog aldrig bli någonting för mig.
böckerna och diverse handouts ligger där i en hög i väntan att bli lästa. dock kan de glömma att bli lästa av mig, i alla fall idag. har varken lust eller ork.
antar att jag får börja njuta av studentlivet nu när jag står på mina egna ben. aldrig försent right.
men först,
a nap.
loneliness makes you stronger.
I TAKE THE CHALLENGE.
jag kommer till lektionen, klagar och whinar om hur svårt det där i hopp om att läraren ska låta mig byta klass. vad säger hon?
"bu ke yi, ni bu ke yi huan ban", ni jiu zai zhe yi ban." translation: "nej, du får inte. du stannar i denna klass"
fick läsa en text och enligt henne var jag placerad i rätt klass så hon såg ingen som helst anledning till att jag ska byta till en enklare. för enkelt för mig tyckte hon. men herrejösses! det är andra veckan och jag kan knappt andas under hennes lektioner. this will be a long term.
verkar som om läraren tro på mig mer än vad jag gör. hur kommer det sig. gosh.
oh shoot, lecture in half an hour. ska möta Gary nere i "the village" och bege oss snabbt som ögat till skolan.
ciao folks.
POST GRADS.
med en hastighet på 220km/h kör läraren sönder oss. no mercy.
antar att det är det man får ta om man ska läsa kinesiska på en sk. högre nivå. but hey, let's not exaggerate huh.
började dagen med kinesiska, sedan snabbt hem för att laga en lätt lunch. att sitta och äta själv är hur jävla piss som helst. visst får man all mat för sig själv men no one to share the happy moment with.
ja, för mig är alla måltider the shit!
skyndade mig snabbt tillbaka till uni för lecture in economics och sedan transferable management. tjejerna next to me slumrade till lite då och då. det roliga var att en av tjejerna som har vanan att ta med sig inspelningsmackapären satt och spelade in hela lektionen. lägger 100 spänn på att 60% av bandet består av snark snark snark.
sitter nu och grovläser boken "The cambridge illustrated history of china" av Patricia Buckley Ebrey. 30 jäkla sidor skall läsas till imorgon. kinesiska läxan har jag skjutit åt sidan helt och hållet. tar itu med den senare. (not)
samtidigt som jag läser kinas historia så skype-ar jag med pappa som för övrigt sitter och kollar på nyheterna samt lyssnar på musik. störande? NOT AT ALL. känns som att jag sitter hemma. i alla fall tills jag lyfter huvudet och med all besvikelse i världen kommer på att all hemma-känsla kommer ifrån en liten skärm på datorn. snyft.
men snart, snart så kommer jag hem igen! countdown - 22 dagar!
THEY SURVIVED.
blev en lång natt igår.
kvällen spenderades på restaurant Ocean i China town där Zizi's födelsedag firades med karaokee.
gissa om jag saknade sverige? neko? och mina ktv buddies. u know who u are.
vissa låtar var känsligare än andra så 50% av kvällen spenderades utanför rummet då trycket blev för mycket.
blev väckt av mamma imorse som ringde to check up on me.
senare kom Simona förbi för att cheer me up. sweetie där.
vi drog till chinatown för att storhandla (mest från min sida) och sedan stannade vi förbi sainsburys för resten av ingredienserna till lunch/middagen som JAG skulle laga. lovade tjejerna att jag skulle stå för maten idag så...
hells yea för the invention of the rice cooker!
sitter på rummet nu. simona ligger på golvet och grovpluggar japanska. jag borde göra detsamma med min kinesiska och business men icke. allright, i better get starting. shitloads of things to do.
glömde ta en "efter"-bild men ALLT, i swear ALLT var slut. mwaha.
THE END.
Once again it happens.
The only difference this time is that i know it's the last time it happens.
we broke up.
I let him do it.
We both fought until the very end. I know he tried very hard to make it work. So did i. but I guess he got tired of the distance. I don't even know where to start.
I have been crying the past three hours, I talked to mom which made me feel better. Deep in my heart I do feel released because I know this was the right thing to do. We both knew that breaking up was the best solution. Living in two different countries is not easy, especially when you are so in love with each other like we were. I truly loved him from the bottom of my heart. I knew I could not hurt him so I held all my feelings and thoughts in to let him break up with me. I don't think I could stand breaking up with him and seeing him get hurt.
He used to believe in us, he used to do everything to make things work but now he got tired. I cant blame him and I don't hate him for that.
Yesterday I booked the tickets back home, I called him to tell him that but I could tell he wasn't very happy or excited about it. Now I know why. Because we wont get to see each other anyways. Going home doesn't make me excited either anymore, I do miss mom, dad and max but I really did look forward to see him again. To hug him, kiss him and to hold his hand. None of that is awaiting me anymore.
He said that I chose my way to continue my life and so shall he so he chooses to set me free. He needs a break. I hope he understands that this is not a break we are on. I don't want to get through this pain again so I will force myself to forget about him, to not think about him and to never mention him again. But I know deep in my heart I wont be able to do that. He will always be a part of me. No matter what. Even the day I get married I think I will think about him. How he used to make me happy, make me laugh and make me the happiest girl on earth.
I don't know whether or not I will believe in such thing as love again but I know I will be happy for him when he finds someone who can make him happy. The happiest guy on earth. I wish him all happiness and can't wait until the day we can face each other again being the best friends. Though I don't know when that day will be. I truly hope that day even takes place in my future.
My heart is in pieces right now, he was the one who gave me strength, he gave me the courage to get involved emotionally with a guy and now he lets me down. The first and only guy I have really loved has given up on me. I guess everything has its first time, now I can officially say that I have been dumped for the first time.
My dream destroyed my relationship, my first real love and my everything. Two weeks has not even passed and we are finished, who would believe that we would be able to survive 4 years?
Love is not easy, I knew from the very beginning that it wasn't. But loving someone is like gambling. You put everything you have and in the end, either you win or you loose. I lost. We lost. At the same time I won many unforgettable memories, new experiences but most important, a new friend. A Best friend.
Not seeing each other doesn't mean you cannot be best friends. I think we will be that kind of best friends. Best friends that keep each others deep in their hearts.
When I think back on all the times we spent together I cant keep my tears from running down my cheeks. I guess the past is the only place I cannot visit.
A few days ago I put up pictures on my walls just to get the feeling of being home but now everything seems so unfamiliar to me. Everything seems so foreign and I know I don't have the right to have the pictures up on my wall anymore but those are really the only things that makes me laugh when I'm alone in my room. The only things that gives me the feelings that I'm home. I think I might keep the pictures up for a while until I am strong enough to be in the room without them. That day will arrive I am sure, just need some time.
Getting together on the third and breaking up for the last time on the third, I guess this was meant to be. And I guess three is not and will never be a magic number anymore.
I just wanna thank him for the 16 months we have been together. I don't and will never regret it. Those months are a part of me and will always be. Those months were the happiest months in my life. Now, I wish him all happiness in life and concerning me, I will take good care of myself. So don't worry about me folks.
The happy and strong Victoria will be back on the 29th of October so make sure you are all ready to shake it!
NEW HONG KONG.
då jag inte hade några lektioner idag (läs:igår) heller så vaknade jag inte förräns vid lunchtid.
(skyller på bibi som jag snackade i telefon med till 3)
gick upp för att laga lite enkel mat för att sedan krypa tillbaka till sängen.
vid fyra tiden tittar Jessica in (en nyfunnen vän som bor på våningen ovanför) vi hade planerat att åka till middagen som ordnades av the chinese society tillsammans. middagen tog plats på Restaurang New Hong Kong. helt okej mat. allt som har att göra med ris gör mig glad på sistone. nu märker jag hur jävla kines jag egentligen är.
på restaurangen mötte jag tjejerna. middagen och karaoken påminde om de gamla dagarna på NEKO med gänget. SAKNAD! många låtar som sjöngs sjunger jag ju alltid med mina nära och kära. kändes tomt och saknaden blev bara större och större. (i tend to sound very dramatic i know)
sen vart det efterfest på weston hall (city campus) där i deras relativt stora common room hade de allt från biljardbord till discolampor. high tech. socialiserade ännu mer med folket där, scrolla ner för bilder från ikväll.
tro det eller ej, ska innan läggdags plugga. im shit tired men har lektion imorn och har inte läst ett piss. so wish me luck folks.
yellow party.
scarlett, jag och Jessica.
not so yellow anymore huh...
u tend to look like this when u go to uni of manchester.
thats about it, the rest of the pics will be uploaded on facebook.
goodnight.
HOME SWEET HOME!
sitter just nu och vänder upp och ner på hela nätet efter det billigaste (obs direktflyg endast) tillbaka till sverige.
som det ser ut nu...
SEE YOU ALL AT THE END OF THIS MONTH!
kan seriöst inte bärga mig, livet här är nytt och det rullar på men tro det eller ej,
saknar till och med min brorsa! and that's bad.
so gimme a call in the beginning of november so we can all hook up!
EXTREME "HOME" MAKEOVER.
BEFORE.
AFTER.
BEFORE.
AFTER.
BEFORE.
AFTER.
still not like home, men bättre än innan.
borta bra men hemma bäst.
LACK OF UPDATE.
har haft megamycket att göra på sistone.
lektionerna har satts igång, min första lektion med post grads gick helt okej. vi är 4 i klassen. how funny is that.
hade movienight hos mig med tjejerna i söndags, filmer som sågs var bland annat "200 pounds beauty" och någon random japansk/koreansk film. fattade ingenting så somnade under filmen.
vi hade laddat upp med extra mycket junkfood så att vi skulle klara oss hela natten.
igår var det en annan freshers grej. eller snarare asian party at M-2 inne i stan.
dresscode: trafficlight. oh my goodness. wearing green is being desperate (single) wearing red means: dont talk to me (taken) and wearing yellow equals maybe. i went for black in lack of havin red dresses. istället laddade jag upp med röda accessories. (bibi see i'm being guai) haha.
today i'm basically free, no lectures but a tour in John Rylands library at three. and then probably some shopping.
FRESHER'S BALL.
got to hang out with my girls, got to know new people. though we every now and then tended to bounce into weird guys. (read: desperate guys)
it was held at the academy in the student's union from 8pm-2am. several dancefloors with all kinda music. hip hop/rnb, techno, live music band etc etc. and a lil version of an amusement park was set up outside the union. not an option for us since it was -304834384 degrees PLUS, amusement park + dresses = not a very good combination.
before the ball me and the girls were basically turnin the city upside down running around like freaks trying to find dresses, clusters, shoes, accessories etc etc. we ended up bein a bit overdressed considerin what many people there were wearin.
anywho, time for breakfast now so check out my facebook for more pics.
GOD MORGON SVERIGE.
känner verkligen inte för att gå upp när det är så kallt ute.
men ska strax vid elva tiden träffa upp tjejerna i stan för en heldagsshopping efter vår klänning för kvällens fresher's ball. börjar få panik. DOCK måste jag säga att britter inte verkar ha någon känsla för stil här. (there are exceptions of course) men generellt... omgosh.
well, this just reduces my pressure when we're goin out.
sen ska jag äntligen hämta ut mina bilder jag framkallat för att fylla mitt rum med en hemma-känsla.
före och efter bilder på rummet kommer förmodligen ikväll.
igår kväll kom simona över för movienight. denna gång blev det virgin snow. fin koreansk/japansk film. very emotional and cute. se den! listad som etta på mysojus "movie of the week" www.mysoju.com
nä, nu ska jag upp.
just det, JAG HATAR MITT HÅR! fortfarande ja... saknar mitt hår som fan. går inte att göra ett skit med den längden jag har nu. så dagens i-landsproblem: vad ska jag göra med håret ikväll?
RICE KEEPS U ALIVE.
måste dock säga att det funkade i ca 15 minuter, sen började det bli en aning för enformigt and i realized, inte direkt min typ av musik. inte min typ av dans heller aka skutta runt på dansgolvet.
men innan dess, förkrök på the foottage.
by midnight i bounced back home with Akende, and yes we were literally bouncing slash dancing back cause we both needed to pee and... yea, u can imagine the rest urself.
we missed several buses so what can i say, it was an interesting trip back.
sen var det raka vägen i säng.
Idag hade vi en guidetur på språkcentret á la tio minuter. what a joke.
hade frukost med massimo och simona, sen mötte jag Jan inne i stan för lunch och shopping.
FINALLY HAD
and...i think ive lost some kilos... gargh, i want mommy's food! i want daddy's food! i want bibi's food!
SO BIG AND YET SO SMALL.
mötet imorse kl 9 var helt och hållet onödigt.
fick mig att vakna 7, missa frukosten (mitt eget fel) och sen gå därifrån utan att vara smartare någonstans.
så gick till stan med Zizi och Massimo, en italian born chinese för att återigen, shoppa. hann få mina bank nummer so i can finally finish the financial registration. skickade även iväg studieförsäkran till CSN so hello money!
efter det skulle zizi iväg på möte så vi drog och käkade lunch på SUBWAY. i've made it clear, i eat a lot. so now, everyone's warned.
innan dess hann vi scanna igenom selfridges där vi inhandlade ett par converse var, and here they are:
universitetet är som ni kanske inte vet, ENORM! så att gå runt med ballerina skor eller högklackat är inte någon vidare bra idé.
sedan bar det av till mötet med vår personliga handledare, i mitt fall James st andré. mitt schema är fortfarande inte fixat men det lutar mot att jag under nästa år får köra en independent studying där jag får en kurs utformad efter mina behov och mina skills. cause once again, I ROCK! (err...)
måste säga att skolan är stor men ändå inte in the sense that i tend to bounce into people i know every now and then. senast hamnade jag av en slump bredvid bibi's friend B in the whitworth hall. coincidence huh.
hursomhelst. dags att äta middag nu.
kanske blir 5th avenue ikväll?
gosh, really getting old.
UNI LIFE SO FAR.
first of all, the fire alarm went off this morning. i thought it was my cellphone so after desperately trying to turn it off (aka pressing on all the buttons) i realized i had to get out. though it was after my hall mate knocked on my door. anyways.
i also realized that, IF the fire alarm wouldnt have gone off at eight id prolly be late for my welcome talk for the business and management. so what can i say, tur i oturen. IGEN.
met scarlett, zizi, hikari and max at class. after i went off with scar, hikari and simona to get sumthin to eat at scarletts place. isn't pao mian just the best invention ever?
at one we had to get back to uni to do our language test. i ended up in a post graduate class. damn i rock. apparently there are only 3 2nd year students in that class. though it clashes with my other courses so god knows what imma do. the thing is, if i'll be takin it this year i'll prolly have nothing to do for next year. which is weird but i dont mind.
then it was time for another shopping day in town. met up with bowie and jan and off we were. socks from H&M was all i got. damn i felt home being in the store.
by the way, i miss u all back home and cant wait to see u all again! NO I HAVENT FORGOTTEN BOUT U GUYS.
just came back from a fire alarm talk at owens park. sooooooo incredibly tired. eating my dinner the dining hall prepared for me cause i couldnt make it to dinner this evening. and then im off to bed.
nitey nitey.
