VIDRIGT VAR ORDET.
"this is a quiet area" my ass att det är quiet. grabben två säten bort sitter och bokstavligen talat knappar sönder sitt tangentbord som om det var ett kryp på varje tangent och som han desperately försöker mosa. ljudnivån kan jämföras med byggargubbarnas mackapärer här utanför. det gör inte saken bättre att han verkar ha en tendens att skriva fel var tredje ord och då, då tar han i världens kraft och nonstop trycker på delete-knappen. vad lider människan av? det finns andra sätt att roffa åt sig attention på. den enda uppmärksamheten jag vill ge honom är min vattenflaska i hans nacke.
utöver det har han varit så himmelskt gullig och tagit av sig träningsskorna och gissa vad, INGA STRUMPOR! finns det något mer gross? inte just NU när min mage kurrar i takt med hans tangentbords-våldtäckt och desperat försöker inhalera lukten av matlådan som tjej mittemot sitter och slevar i sig. nu såg jag att han är polack också, kanske ska köra en utskällning på polska *harkel harkel...
bitter? nä, bara hungrig.
älskling har skickat en massa gulliga mail som hållit motivationen uppe nu när jag sitter och pluggar och nu återstår endast fyra dagar innan vi ses igen.
nu blir det mer plugg.
