VICTORY.

hm... jag är nog inte rädd för så mycket längre. tecken på att man blivit vuxen kanske? När jag var yngre var jag rädd för att borsta tänderna ensam i badrummet, jag var rädd för min mamma, sen i tonåren blev jag istället rädd för min pappa. Annars är jag väl rädd för det som de flesta är rädda för, att någon dör, att man själv dör eller att man lever ett forever-alone liv med sina tretton katter. Jag gillar inte ens katter... anywho, de tre första punkterna räcker ju gott och väl för att kaosa till tillvaro så jag är väl en mes after all.